(11) Uråldriga ritualer stimulerar placeboeffekt

Du vet vem du är. Du är rationell, fokuserad och kan kontrollera kroppens impulser. Få omkring dig vet mer om världen än du. Om världen vore rättvis skulle du också vara den mäktigaste i din omgivning. Det finns så mycket att förbättra, svagheter och brister som bara du ser – men av någon outgrundlig anledning har du inte fått något gjort på flera dagar. Du sitter tyst och väntar, redo, men helt oförmögen att ta tag i uppgiften du gett dig själv.

Samtidigt ser du andra människor, korkade halvblinda, tydligt förvirrade människor, som inte kan skilja fakta från påhitt, som tror på allt de hör och som ändå verkar vakna upp varje morgon med outgrundlig energi och som når framgång trots att de enligt all rim och reson gått helt fel tillväga.

Du är dock en vetenskaplig typ och inser att detta betyder att du inte vet allt, att dessa osannolikt framgångsrika människor måste göra något som du inte kan se. Men vad?

* * *

Placeboeffekten är ett sedan länge känt fenomen där en patient med någon slags åkomma blir botad när hon genomgår en fysiologiskt verkningslös behandling. Det är inte medicinen i sig som påverkar henne utan förändringarna i hennes psykologiska tillstånd under och efter behandlingen.

Detta är allmänt accepterat, men få verkar dra de radikala slutsatser som detta fenomen pekar mot: att vi ständigt är kapabla att läka många av våra sjukdomar, men inte kan släppa lös denna kraft utan någon slags ritual.

Från ett evolutionärt perspektiv är detta ganska logiskt. De flesta djur lever oftast i bristfälliga förhållanden där undernäring och andra hot ständigt väntar. Vi har alla under vår evolutionära historia tvingats spara energi och lära oss att inte spendera mer resurser än vad vi verkligen behöver. Det är helt enkelt inte adaptivt att laga kroppen när så fort den är sjuk; det är istället bäst att ta det lite långsamt och se vad som händer.

Märker vi dock att situationen plötsligt blir säker, stabil och att någon kapabel människa är redo att ta hand om oss när vi faller ihop – då är vi redo att vrida upp högsta volym på immunsystemet och ge oss själv den behandling vi behöver.

I placebosituationer är det just detta som sker. En doktor eller liknande auktoritet (medicinman, hypnotisör etc.) försäkrar oss att vi nu befinner oss i kompetenta händer och att det vi nu konsumerar eller upplever komma att bota vår åkomma. För trots att de flesta av oss (som läser detta iaf) lever under stabila, säkra förhållanden, är det lätt att genom vardaglig stress och oro lura kroppen att det finns rovdjur och svält runt varje hörn; och det är därför som vi först kostar på oss den självläkning vi alltid har råd med när vi hör doktorns lugna stämma försäkra oss om vår oundvikliga förbättring.

* * *

Placebo fungerar dock endast på omkring 30% av befolkningen. Du som är rationell och kunnig och som kritiskt granskar alla auktoriteters påståenden luras säkert inte av placebotricket och kan därför inte botas av ett simpelt sockerpiller. Du som lever utan dogmatiska övertygelser och som alltid bibehåller en viss skepticism har svårt att luta dig tillbaka på något, att tro på sagan, att lita på människan och har därför svårt att lämna djungels osäkerheter bakom dig.

Du vet att ett magnetband inte kan minska din sömnbrist. Du vet att kristaller inte kan påverka ditt humör. Du vet att orden i religiösa skrifter inte har en magisk kraft och att berättelser om själar, astral kommunikation och himmelriken inte fungerar i verkligheten. Därför måste du sova länge och ostört, måste vara noggrann med kost och beteende för att inte bli på dåligt humör, och måste skapa din egen livsberättelse för att fylla dagarna med mening.

De lättrogna, enfaldiga och småsinta människorna lyckas leva i en ständig placeboeffekt där gudar och vidskepelse låter dem tro att ödet leder dem på rätt väg och att dolda krafter hjälper dem igenom alla svårigheter. Samtidigt sitter du kvar därhemma och försöker minnas hur du igår lyckades motivera dig själv. Du är trött, sliten, tung och ser både negativa och positiva effekter med alla dina handlingar. Du ser din egen litenhet och inser osannolikheten i att du ska åstadkomma något av värde.

Det är inte lätt att vara insiktsfull.

* * *

Men måste det verkligen vara så? Måste de mest klartänkta och ärliga av alla människor också höra till de svagas och de omotiverades skara?

Låt oss yttra ett rungande NEJ som svar på den frågan. På kort sikt och under de tidiga stadierna av människans utveckling är vidskepligt och religiöst tänkande oftast fördelaktigt, men en världsbild grundad i fakta kan alltid i det långa loppet inkludera alla religionens godbitar och ändå erbjuda mycket mer därtill. Vad som krävs är dock en öppenhet för experiment med saker som har andliga nyanser och som kan tyckas motbjudande för någon som konstruerat sin identitet kring en fientlighet till religion och tradition.

Du kanske hör till de som redan är på god väg, till de som då och då lyckas bryta sin rationella stelhet och som aktivt tränar på att kultivera de livsvanor som främjar ett liv i ständig placeboeffekt, men eftersom det är en svår process och vi behöver allt stöd vi kan få vill jag ändå redogöra för grunderna.

Det räcker ju inte att bara veta om att placeboeffekten är verklig och att vi har mer kraft än vi tror; vi fortsätter oftast att vara trötta och omotiverade ändå. Denna insikt sker i det vi här på Makt/Balans kallat de nordliga regionerna och måste föras ner i de sydliga innan de kan bli en varaktig del av oss, vilket innebär att de måste gå från att vara en del av våra möjligheter till att bli en del av vår verklighet, gå från att vara tankar till att bli vanor.

* * *

Det är här som ritualerna kommer in. När vi talar om religioner och traditioner kan de ofta komma i skymundan bakom trossatser och hierarkier, men ritualer är vaneformande beteenden som förvandlar idéer till kroppar och insikter till resurser – och därmed religionernas verkliga kärna.

Ritualer och deras effekter på människor är inte vidskepelse. De är fakta. Och det är omöjligt att förneka deras nyttighet för vår överlevnad och vårt frodande när vi ser deras spridning i alla regioner och kulturer. Om du som kritisk tänkare inte vill förlora i kampen mot vidskepelserna kan du inte förneka eller förlöjliga detta. Ritualer är på allvar och de saknar ännu en plats i den rationella tankevärlden.

Det svåraste att acceptera med ritualer för den skeptiske är att man måste ta dem på allvar, att man måste respektera påhittade regler och yttra ord som inte uttalar någon direkt sanning utan som får sitt värde i den effekt de har på våra instinktiva kroppar. Ritualer kräver vördnad, den slags vördnad jag talade om i den sjunde essän, som släpper taget om rationalitet och kritik för att öppet acceptera vår oundvikliga okunskap, som lyssnar till situationens helhet istället för att dela upp den i lättförståeliga bitar.

Det svåraste för dig – och för mig – är just att acceptera det irrationella, att inte försöka förstå, att bara delta i det som sker. För denna skull behöver inte alls tro på gud, gudar eller magiska krafter; vi måste blott tillåta att det finns saker vi inte kan förstå och därigenom låta kroppen och instinkten sköta sitt.

När vi observerat resultatet kan vi sedan återvända till vårt rationella tänkande och bygga om ritualerna. Varje rituell upplevelse blir till ett experiment och vi kan försöka att pragmatiskt utveckla ritualer för olika tillfällen och för olika effekter. Tillsammans med liktänkande människor i samma sits kan vi kultivera ritualer av alla de slag och utföra dem i grupp för större effekt. Det blir till en modern konstform för desillusionerade rationalister och pragmatiker, en religion där endast strukturen och inte innehållet är viktigt.

Det är i alla fall en möjlighet.

* * *

Vi kommer att återkomma till detta fler gånger här på Makt/Balans, men för idag vill jag lämna er med en åkallan jag formade under tiden då jag skrev en roman och behövde en ritual för att fokusera mina kreativa energier på en specifik uppgift. Lägg märke till att den talar om saker som “gudar”, saker som jag i ett rationellt tillstånd inte skulle påstå existerar. Jag tillåter dock dessa saker i mina ritualer eftersom jag märker att de påverkar mig, att det fortfarande finns delar i mig som endast kan motiveras och uppleva sin fulla styrka om de hör ord av detta slag.

Det viktigaste är att den fungerar, att den verkligen åstadkommer en förändring och förbättring av min livssituation…

* * *

En Konstnärsbön

Dolda, glömda gudar, som dväljs överallt och ingenstans, hör min bön.

Tack för vår värld, våra kroppar, våra tankar och våra drömmar.

Tack för livets kraft och tack för den oövervinneliga kärleken.

Ni som formade jordens mörker och tände himmelens ljus.

Låt mig nu vara er mun och föra ert budskap till världen.

Låt mig andas in evigheten och andas ut skapelsen.

I denna stund är jag er tjänare.

Er vilja är min lag.

Må det så ske.

Kommentera