(1) Strävaren: en berättelse om dem som aldrig får nog

Vissa människor är mer drivna än andra; oavsett målet kan somliga inte sluta sträva efter att bli starkare, kunnigare – bättre.

Essäserien Makt/Balans är en berättelse om strävaren, för strävaren – skriven av en strävare. Den är varken menad att hylla eller fördöma de strävande; den ämnar endast förstå vilka de är och varför de inte kan sluta sträva.

Serien är skapad för att fylla ett tomrum i den idévärld vi nu lever i. I åratal har jag jagat efter ett tankesätt som har utrymme för strävarens instinkter, som speglar de värderingar och motivationer som strävaren ofta har – men, trots många upplysta gamla filosofier och komplexa moderna livsåskådningar, saknades oftast vetenskapens precision i de antika böckerna och en plats för tydliga värdeskalor i samtida texter; och de få tankesätt som lyckades balansera logik och omdöme saknade istället en röst skarp nog att höras genom nutidens mediamyller.

Makt/Balans är därför ett försök att kombinera idéer som tidigare har levt åtskilda och att uttrycka dem med en ny röst. Tankegångarna vi kommer att utforska har ekat i människohjärnor tusen gånger förut, men målet här är att lyfta upp dem ur dypölarna, putsa rent dem och ställa fram dem i en ordningsföljd som avslöjar en ny berättelse.

* * *

Namnet Makt/Balans ger oss två av huvudidéerna i vår berättelse. Mer idéer väntar i framtida inlägg, men dessa två är för viktiga för att inte omedelbart förklaras.

Med makt menar jag: förmågan att åstadkomma något. Utan makt är all förändring omöjlig och eftersom strävaren mer än något annat drömmer om förändring (vare sig i kunskap eller styrka) är maktlystnaden ett av strävarnas tydligaste kännetecken. Makt kan användas för både gott och ont, men kan aldrig vara neutral eftersom makt alltid förändrar.

Med balans menar jag: förmågan att utöva makt utan att förstöra sig själv. Utan balans är makten alltid tillfällig. För att behålla och öka sin makt måste strävaren balansera en makt mot en annan och på så viss uppnå jämnvikt. Strävare dör oftast yngre än vardagsmänniskor eftersom de lätt slits sönder av sin egen maktlystnad.

Makt/Balans innebär därför att: öka makt utan att förlora balansen – det är konsten strävaren måste lära sig för att undvika en otidsenlig död.

* * *

Det är en konst att lära sig leva och att lära sig dö – och filosofier är meningslösa om de inte kan lära ut denna konst. Alla berättelser, argument och övningar jag skriver om i denna serie kommer att grunda sig i praktiska livssituationer och relatera till hur vi bäst hanterar dem.

Livet kan göra ont – jäkligt ont – men strävaren inser sakta att det är just de som är villiga att acceptera smärtan, lidandet och fulheten som är kapabla att leva fullt ut. Och det är just dessa livskonstnärer som tar sig an uppgiften (för allas skull) att skapa en sfär av skönhet och säkerhet mitt ibland vildmarkens faror.

Makt/Balans är ett försök till en livsfilosofi som stimulerar tveksamma kroppar och mjukar upp förstelnade tankar; en filosofi som både motiverar och begränsar strävandet, som visar hur vi både kan frigöra och kontrollera oss själva; en filosofi som ger oss en grund att stå på, en atmosfär vi kan andas, men som sedan släpper oss fria att skapa våra egna värden och agera enligt vårt eget omdöme.

I dagens depressionsepidemi ser vi en möjlighet. Apatin och det outhärdliga mörkret kommer först när vår varelse inte längre orkar med den verklighet vi lever i. Det kan tolkas som en sjukdom, ett fel, något som behövs medicineras; men en strävare borde se i depressionen en kallelse till äventyr, en röst som säger: “det är dags att ge sig av, att förändra allt, att lära sig på nytt”.

I och med detta börjar vi bygga broar mellan det förflutna och framtiden. Makt/Balans tar mycket av sin ton och sina berättelser från antika stormakter som Kina, Grekland, Persien och Indien och lyfter fram glömda religiösa insikter som är oumbärliga för många av de problem vi kämpar med idag. Tidigare obskyra ting som moral, etik, dygd, meditation och ritual måste lyftas upp ur mörkret och avslöjas för de praktiska (och vetenskapligt analyserbara) tekniker de verkligen är.

När det gäller något så viktigt som en livsfilosofi måste alla akademiskt uppfunna skiljelinjer mellan konst, religion och vetenskap upphöra. Den rätta handlingen måste grundas i hur världen ser ut och vad vi vet om den; därför kommer vetenskapliga upptäckter alltid att påverka våra moraliska beslut. Även konsten går att tala om både vetenskapligt (vilka effekter den har på människor) och moraliskt (om dessa effekter är bra eller dåliga).

Detta är speciellt viktigt att inse för en strävare. Den som styr sitt eget liv och inte följer andras vägar måste hela tiden ta beslut om rätt och fel. Strävarens tankar blir genom ökat inflytande sakta till strävarens verklighet. Och om vår livsförståelse då inte är sammanhängande riskerar vi att bli både fysiskt och psykiskt sjuka samt att förstöra den grupp eller det samhälle som vi är en del av.

Därför måste strävarna ta moral och etik på större allvar än någon annan – av rent självintresse.

* * *

En berättelse kan lära oss mycket, men när vi går vilse är det säkrare att ha en karta till hands. Motivationskartan är utformad för att hjälpa oss att hitta tillbaka hem när vi råkat hamna på irrvägar. Många strävare har ett bipolärt humör och vet att det är lika lätt att förtränga mörkret när man befinner sig i ljuset som det är svårt att minnas ljuset när man förlorat sig i mörkret. Därför behöver vi en överblick, ett sätt att centrera oss när vi hamnat långt ute i periferin.

Motivationskarta

Motivationskartan får tjäna som en referenspunkt genom de femtiotvå inlägg som planeras i denna essäserie. Den kommer hjälpa oss att förklara hur strävande hänger ihop med skapande, hur äventyret hänger ihop med vardagen och vad en idrottsman, en entreprenör, en fysiker och en munk har gemensamt.

Som allt annat i dessa texter har den dock inget värde bortom dess nytta för vår praktiska livssituation och våra konstnärliga projekt – den dag vi finner en bättre karta får den gamla samla damm.

* * *

Alla människor är inte strävare, men de har onekligen en strävare inom sig. Även om det länge har varit oartigt att tala om objektiva värden, om hierarkier och högkultur, sveper redan förändringens vindar över oss (vilket vi ska studera närmare under veckorna som kommer). Det saknas dock ännu en röst som uttalar vad vi väntar på att höra, en röst med rötter i det förgångna men med blicken mot framtiden.

Detta är ett försök att ge liv åt den rösten. Men inte bara för att skrika: “strävare visa er!” utan också för att i ny skrud lyfta fram de gamla lärorna om psykisk träning, utveckling av omdöme, självmedvetenhet och god smak som gått förlorade under mer än hundra år av överdrivet hjordnära tänkande.

Vi kan vänta och se vad som händer, men när tystnaden hotar att dölja något av genuint värde återstår endast en sak: att tala.

Kommentera