(2) Makt: en analys av vad vi strävar efter

Vi har nu börjat lära känna varandra och kan därför tala lite mer förtroligt. Det finns många ting som ska behandlas idag: makt, värderingar, levnadsberättelser och annat smått och gott.

Men jag vill börja med att ställa en fråga. Den lyder: varför sträva?

Vore det inte lättare att bara stanna där vi är, acceptera det som givits oss och njuta av stunden? Vardagslivet är trots allt ganska vackert. Allt har sin stilla gång, människor vaknar, arbetar, somnar och repeterar sina vanemönster om och om igen. Det fungerar ganska väl – i alla fall i ett land som Sverige där sannolikheten att en fiendearmé plötsligt invaderar ditt sovrum är ganska liten.

Så: varför sträva?

Mitt provisoriska svar är att strävaren inte har något annat val. De flesta av oss har kanske ursäkter och förklaringar för våra ansträngningar – måhända bidrar vi till någon samhällsförändring eller vill bara förbättra vår livssituation – men däri gömmer sig inte strävarens kärna. Den finner vi i en mer grundläggande dynamik.

Strävaren är – för att uttrycka det enkelt – den som har ett opassande temperament för vardagslivet. Antingen är vardagen för varm och stojig eller så är den för kall och tyst.

Den första situationen leder till en strävan efter ett nordligare klimat och den andra till ett sydligare (nu talar vi alltså bildligt). De flesta strävare verkar dock kryssa fram och tillbaka på ständig jakt rätt temperatur, vilket kan dramatiseras som: “för varmt, för kallt, för varmt, för kallt, etc. etc.”

Nu låter det kanske inte alltför trevligt att vara strävare – att vara ett slags missfoster som inte hör hemma någonstans och därför aldrig kan sluta springa. Men de goda nyheterna för alla som känner igen sig är att varje svängom leder till nya insikter och nya resurser. Uppe i norr är luften klar, vilket gör att vi kan se längre än folket hemma i byn; och nere i söder råder det hejvild kommers och tävling, vilket både berikar och förstärker – så länge vi inte går under i kampen.

Den strävare som använder sina insikter för att skaffa sig resurser och sina resurser för att finna insikter blir till slut stark nog att återvända till sin hemby och bygga om den efter egen smak – med vilket jag menar att strävaren förändrar vardagens klimat tills temperaturen blir precis rätt.

I essän “Strävaren” definierade jag makt som förmågan att åstadkomma något och den strävare som återvänt hem och skapat en ny värld har, i ordens mest starka betydelse: åstadkommit något.

Frågan: varför sträva? har därför inte bara mitt provisoriska svar: för att vi inte har något annat val, utan också det mer insiktsfulla: för att skaffa makt nog att inte behöva sträva längre.

Strävaren är den varelse som inte har ett hem förrän den byggt sig ett.

* * *

Den som någon gång sett en film eller läst en bok känner nog igen denna svängom genom världens ytterligheter som hjältens resa (bäst beskriven av Joseph Campbell) och om jag vore lite yngre kanske jag skulle ha gett strävaren namnet hjälten istället. Men skillnaden på dessa två är stor. I berättelsernas värld är slutet redan färdigt när resan börjar – i verkligheten, däremot, måste vi skapa vårt eget slut.

I verkligheten leder strävan oss till att bli affärsman, politiker, krigare, filosofer, vetenskapsmän, idrottsmän, munkar eller något än mer galet. I verkligheten fastnar vi på vår insikts-resa i norr och vågar inte komma tillbaka till vardagen, vi gömmer oss på universitetet eller i studion och blickar med längtan upp mot himlen. I verkligheten fastnar vi på vår resurs-resa i söder och vill bara bli rikare, starkare, snabbare utan att veta riktigt varför och slukas till slut upp av vår egen girighet.

Makt/Balans är en berättelse om strävaren, för strävaren – och i denna berättelse kommer vi att studera verklighetens motsvarighet till hjältens resa.

Vi ska se att strävaren inte kan förstå sig själv på något annat sätt än den som ständigt måste ge sig ut på resor för att skaffa ny makt. Och eftersom allas resor ser olika ut (en söker sig söderut, en norrut, en ger sig iväg, en vill hem) måste strävaren kontinuerligt förändra och uppdatera sina värden och värderingar, vad som räknas som gott och ont, vad som är goda och dåliga vanor, smaker, beteenden etc.

En astronom som länge varit i norr och studerat stjärnornas rörelser måste söka sig söderut för att lära sig förmedla sina insikter till människorna, medan en affärsman som framgångsrikt tjänat en förmögenhet måste söka sig norrut för att lära sig vad han borde spendera sina resurser på.

En nybliven strävare måste gå emot allt och alla, skita i regler och förkasta traditioner för att finna sin väg, men en gammal strävare som nu är genuint mäktig måste återvända hem och kompromissa med vardagsmänniskornas vanemönster för att kunna bygga sin nya värld.

Svaret på etikens kärnfråga: vad är rätt och vad är fel? blir därför: det beror på vem du är och var du befinner dig i din levnadsberättelse.

* * *

En strävare som överlever sina första vilda resor ökar snart avståndet till vardagen och öppna sakta upp en sfär där tanken och handlingen är allt mer fri. I denna sfär kan vi lära oss om oss själva och vår värld på ett sätt som vore omöjligt för de som är upptagna med vardagsbestyr och traditioner – här kan vi se vad vår levnadsberättelse kräver och därmed hur vi borde värdera vår omgivning.

Konsten att värdera på detta vis kallar jag stilmedvetenhet och det är genom att lära sig denna konst som strävaren går från att vilset jaga efter skuggor till att aktivt och fokuserat söka efter just den makt som den nuvarande livssituationen behöver.

I nästa essä blir just stilmedvetenheten huvudtemat och därefter hamnar återvändandet till vardagen och skapandet under vårt mikroskop. Men jag hoppas att vi genom denna översiktliga analys av strävandets ursprung och destination redan har lyckats skönja konturerna av strävarens unika livsfilosofi.

Kommentera