(9) Dynasti: konsten att leva i tiotusen år

Med varierande lätta och tunga steg har vi valsat oss fram genom denna första sekvens i serien Makt/Balans. I den första essän påstod jag att “serien är skapad för att fylla ett tomrum i den idévärld vi nu lever i.” Jag sökte en “ny röst” och en “ny berättelse” – och hoppas nu vara på god väg att förverkliga dessa intentioner.

Termer som stilmedvetenhet, makt, balans, strategi, resor, livsberättelsen, livssituationen etc. har blivit grunden till det perspektiv jag har sökt, ett perspektiv som kan frigöra oss till att vara ambitiösa och sträva samtidigt som vi, av rent själviska skäl, utvecklar våra dygder och deltar i skapandet av det allmänt goda.

I detta stadie, efter åttatusen sökande ord, ser vi ännu blott en skiss av den världsåskådning som jag kände doften av när jag bestämde mig för att utforma Makt/Balans. På många vis har jag blivit ödmjukare av processen och ser nu hur svårt det är att bygga upp en konsekvent och sammanhängande berättelse om verkligheten vi lever i. Men jag har ändå en fortsatt övertygelse om att det finns något här, att Makt/Balans har en kärna som är distinkt från tidigare försök att ge liv till de strävandes livsfilosofi.

En term återstår dock för att knyta samman denna första sekvens och förtydliga vad det är jag försöker säga. Den behövs för att vi ska ha något att hänga upp på väggen, något som dagligen kan påminna oss om vad det är vi strävar efter.

Där livskonstnären står som en staty över den människa vi en dag skulle kunna bli, hänger dynasti som en bild av det landskap vi en dag önskar att få blicka ut över.

* * *

Dynasti. Vad tänker vi på när vi hör det ordet? Kanske på någon romersk kejsare eller någon kinesisk släkt? Kanske någon medeltida, smått inavlad familj?

Ordet definieras normalt som en period i ett rikes historia då en viss familj eller släkt regerar. Det förknippas oftast med ett gammalt, auktoritärt politiskt system där makten ärvs från generation till generation tills en inkompetent idiot förstör alltihop och orsakar oerhörd skada för hela landet – helt enkelt med något förlegat och ofta avskyvärt.

Varför då välja detta ord för att symbolisera en ljusare framtid?

Det verkar såklart inte särskilt smart, men jag har mina anledningar. Saken är nämligen den att begreppet dynasti innehåller vissa ingredienser som på ett utsökt vis överlappar med många av de idéer jag vill lägga fram. För att förstå vad jag menar med detta får vi dock utforska det hela från en annan vinkel.

* * *

Vi börjar återigen med livssituationen – där allt måste börja och sluta för pragmatikern – men för att få lite självdistans väljer vi nu att se den som en scen där du är en av rollfigurerna.

Låt oss säga att en bra livssituation är en vacker scen – och för att göra gott i situationen måste du spela din roll väl.

Vi kan därmed se livet som en samling scener som avlöser varandra en efter en och det goda livet som ett försök att i varje stund uppnå en så trevlig tillställning som möjligt. Detta tankesätt resulterar dock oftast i kortsiktighet, meningslöshet och egoism. För att undvika detta behöver vi (som vi tidigare argumenterat) vara stilmedvetna och förstå vår livsberättelse.

När de skilda scenerna blir till delar i en längre berättelse får de en större mening: sorgsna ögonblick kan fördjupa och smärtsamma ögonblick förhöja. Vi har tillfört en större tidsdimension och därmed ökat scenernas skönhet (livssituationens livlighet).

Så länge du som individ är huvudperson i berättelsen begränsar sig dock tidsdimensionen till omkring ett århundrade och tillåter därför i ett politiskt (ekonomiskt, ekologiskt) perspektiv fortfarande stor egoism och kortsiktighet.

När du involverar fler rollfigurer och därmed expanderar rumsdimensionen tillåts dock större tidsrymder. Din familj har en berättelse på säkert femhundra år. Ditt land har en saga som sträcker sig över ett årtusende. Mänskligheten genomlever ett epos som varat i tvåhundratusen år, livet har tre miljarder år på nacken och universum nästan fjorton.

Hur fantastisk är inte den scen som utspelar sig i ditt liv just nu när du ser den som ett förverkligande av en tiotusen år lång historia om den mänskliga civilisationen och hur lovande är den inte när den är ett första steg på en berättelse som kommer att sträcka sig ytterligare tiotusen år framåt?

* * *

Nu kanske du har funderat ut varför dynasti är ett så passande ord för denna världsåskådning. En dynasti är alltid självisk, den vill främja sin egen stil på andras bekostnad, men en god dynasti är också oerhört medveten om sitt förflutna och om sina allierade i nuet och i framtiden. En dynasti är maktmedveten och försöker hela tiden bli starkare, men nödgas alltid att tänka långsiktigt på familjens bästa, på hur handlingar i ögonblicket kan påverka intressen om hundra år.

Dynasti förmedlar för oss en bild där stilen är i fokus. I ett snävt perspektiv är generna vår stil, men vidgar vi våra vyer så ser vi att vår kultur och vår miljö är lika viktiga delar för vår stil och därför aspekter som dynastin måste försvara.

Den betydelse av dynasti jag försöker framkalla tillåter ett politiskt system där vi kan vara stilmedvetet själviska och ändå agera i enlighet med det allmänt goda. Det är ett system av koncentriska cirklar där livssituationen här och nu alltid är i centrum – den scen som vi fokuserar på – men där den sträcker sig utåt för att inkludera större tidsrymder (en längre berättelse) och därigenom gör oss ansvarsfulla och givmilda.

Godhet och maktlystnad kan här gå hand i hand och strävaren finna en plats att leva tillsammans med – istället för emot – samhället. De mäktiga och de goda kan här vara en och samma grupp, vilket skulle lösa många nutida konflikter. Här skulle inte politiker och affärsmän representera skilda krafter – de skulle båda vara delar av en gemensam dynastisk intension där partiintresse och vinstintresse sågs som begränsande egoistiska intressen som inte prioriteras särskilt högt (även om de fortsätter vara viktiga delar och kortsiktiga värden).

Det låter kanske osannolikt, kanske utopiskt, men när vår världsbild för samman själviskhet och dygdighet till en dynastisk världsbild är det kanske inte omöjligt.

* * *

Nu är det uppenbart att detta ännu är ett ofärdigt arbete, att vi fortfarande är i en tidig fas och har mycket att undersöka (och än mer att bevisa). I nästa sekvens här på Makt/Balans kommer vi därför att gå över från denna grundläggande introduktion till en diskussion om de källor som detta tänkande härstammar ifrån, de tänkare som idag argumenterar för liknande perspektiv och till mer praktiska applikationer av de idéer vi utvecklat (och utföra en hel del experiment).

Tiden är inne för att ta sig an specifika frågor – och därmed avslöja om Makt/Balans verkligen har något att komma med eller om projektet är lika ihåligt som en Hollywoodkuliss.

Kommentera