(6) Generalisten: konstens och vetenskapens praktik

Under mänsklighetens utveckling från stamliv till global civilisation har våra aktiviteter delats upp i allt mer specifika uppgifter. Den enskilde jägaren bemästrade en gång i tiden alla sin kulturs kunskaper och hade antagligen framstått som galen om han ville sluta jaga för att jobba heltid med att fundera ut det bästa sättet att tälja en pilbåge.

Men allteftersom samhället växte blev just sådana heltidsintressen möjliga och mänsklighetens kollektiva expertis expanderade explosivt. Denna specialisering lade grunden för en tidigare okänd rikedom och frihet, men sådde också fröet till en helt ny typ av sjukdom.

Vi känner till den som obalans.

Denna sjukdom är speciellt farlig för maktlystna strävare av den typ som vi undersökt i denna essäserie och kan orsaka enorm skada genom deras handlingar.

Problemet ligger i att strävare alltid har obegränsad ambition oavsett om uppgiften hon påbörjat är begränsad eller inte. Det kvittar om konsten egentligen bara en del av livssituationen; om strävaren identifierar sig som konstnär påstår hon snart att konsten är det högsta, ädlaste och viktigaste i världen, att allt annat måste underställas konsten, och att konsten värde endast kan definieras av konsten – konst för konstens skull.

Identifierar sig strävaren som handelsman blir pengar snabbt det allra högsta värdet och maximeringen av vinst det enda viktiga i världen. Njutning, skönhet, umgänge, glädje – alla hamnar de i en tydlig hierarki där förtjänst och ekonomisk tillväxt överordnas livets andra aspekter.

Detsamma gäller för strävande vetenskapsmän, präster och alla andra identiteter. Vi kan se i många av modernitetens allra hemskaste handlingar strävare som förblindade av ett bristande ideal krossar allt som inte passar in i deras världsbild. För de mest maktlystna av strävare innebär specialisering i slutändan alltid självförstörelse och det är därför som vi måste erbjuda en annan väg, generalistens väg.

* * *

Vad innebär det då att vara generalist? – Låt oss lista några egenskaper.

Generalisten är bekant med både eftertankens nordliga stillhet och tävlandets sydliga kaos, lika bekväm med strävandets ensamhet som skapandets gemenskap, och har gett sig av och kommit hem många gånger – generalisten är en erfaren äventyrare.

Generalisten fastnar aldrig i ett tankesätt eller beteende. Hon lockas av motståndarens position, antar hennes perspektiv för att se bristerna i sitt eget och försöker alltid leda tillbaka alla frågor till den praktiska livssituationen.

Generalisten har oftast en specialitet, men identifierar inte med den. Hon har lärt sig ingenjörskonsten, men är inte en ingenjör. Hon kan spela viol som få andra, men är inte en violinist. De som identifierar med sin specialitet måste vi avlägsna sig från sin motsats; ingenjören måste ta avstånd från violinistens intuitiva attityd till livet och violinisten måste sucka över ingenjörens rationella världsåskådning, men generalisten kan erkänna både sin intuitiva och sin rationella sida, se bristerna och styrkorna i båda och låta dem balansera varandra.

Generalisten är medveten om hur hennes nuvarande uppgift påverkar andra människor i andra fält och är därför mer ansvarsfull. Specialisten som kan allt om myelin, men inget om valopinion förstår inte att en vetenskaplig teori kan ha stor effekt på politiken. Detsamma gäller för en konstnär som inte inser att hennes nya film faktiskt kan påverka gemene mans beslut om att vaccinera sitt barn.

Generalistens vidd av kunskap innebär också att hon kan integrera information på ett mer kreativt sätt och se lösningar som är dolda för någon med skygglappar. När en resenär kliver in i en ny by ser hon saker som byborna inte lagt märke till eller för länge sedan glömt av.

Generalisten blir också på grund av detta en hårdare kritiker. Hon stället högre krav än någon annan eftersom hon ser de vitt spridda konsekvenserna som varje framgångsrikt projekt kan orsaka i världen. Och hennes kritik är pragmatisk i att den alltid riktar sig mot livssituationen, platsen där alla världsåskådningar, alla ämnesområden, alla galna påhitt och upptåg möts och interagerar.

Generalisten ser de etiska och logiska konsekvenser lika tydligt som de estetiska i Sofokles, Michelangelos och Bachs verk. Hon hör konsten lyftas eller sänkas, livet stärkas eller försvagas när Newtons, Darwins och Einsteins teorier formuleras.

Någon sa en gång att William James var en författare utklädd till psykolog och Henry James en psykolog förklädd som författare och generalisten inser att James-bröderna är perfekta exempel på hur konsten och vetenskapen kan ses som blott två vägar till samma mål – en bättre livssituation.

* * *

Det tåls att sägas igen: allt återvänder till livssituationen. Vetenskapen måste ses som ett kollektivt strävande där vi delar, separerar och ser allting i allt finare detalj. Konsten blir därför ett kollektivt skapande där vi för samman de många delarna vi upptäckt till nya, vackra skapelser. Och etiken blir vårt försök att främja en så bra livssituation som möjligt. Etiken kan därför sägas vara generalistens huvudfokus, men hon får inte glömma att livssituationen endast får sin livlighet genom vidareutvecklingen av vetenskap och konst.

Ja, just livlighet är ordet vi härmed väljer på Makt/Balans för att beskriva det högsta goda. Det är ett ord som inte används allt för ofta och vi kommer därför att definiera det på vårt eget vis. Livlighet ska från och med nu betyda (a) överflöd, oförutsägbarhet och mångfald, men också (b) integration, utveckling och målmedvetenhet.

Vi kan därmed vidare dubba generalisten till livlighetens riddare – den som strävar efter att integrera det kollektiva strävandet och det kollektiva skapandet för att öka livssituationens livlighet.

Hon får ta på sig rollen som övergången mellan den vilsne, självförstörande strävaren och den spontana, skrattande livskonstnären. Hon är varken en början eller ett slut, men hon är utan tvekan Makt/Balans-berättelsens verkliga huvudperson – och vi kommer att möta henne i många essäer framöver.

Redan nästa vecka ska vi utveckla generalistens behov av strategi och hennes förhållande till både fiender och allierade.