Vi har nu snurrat några varv i Makt/Balans-hjulet och börjar bli bekanta med omgivningarna. Men ännu har vi samlat på oss mest ord och bilder – strävaren, makt, stil, skapande etc. Det är dags att bli lite mer praktiska, pragmatiska, och lite mer ärliga om vad Makt/Balans egentligen förespråkar.
Vi börjar dagens tankegång med att påstå att en central insikt för en strävare är att allt som ska göras måste göras här och nu; vi kan vänta och se vad som händer, men även efter en vecka kommer vi att befinna oss här och nu.
Det finns inget sätt att fly från här och nu. Drömmer vi så befinner sig drömmen här och nu. Talar vi om framtiden eller det förflutna måste vi göra det här och nu.
Låt oss kalla världen, som den framstår här och nu, livssituationen. Om vi vill skaffa makt eller uppnå balans måste vi göra det i livssituationen. Det finns andra platser där tiden skrider fram med en annan rytm, men för att ta oss dit måste vi hantera livssituationen här och nu. Det finns värdefulla ting bortom horisonten, men för att förstå deras värde måste vi upptäcka det i livssituationen.
Man skulle därför kunna kalla Makt/Balans en radikalt situerad filosofi. Precis som att vi såg att våra beslut om rätt och fel berodde på var vi befann oss i vår livsberättelse, upptäcker vi även att våra sanningar beror på var vi befinner oss.
Med andra ord: sanningen beskriver verkligheten och verkligheten är det som kan påverka oss i livssituationen.
Vi bedömer allt efter dess kapacitet att påverka oss här och nu. Om vi vill tala om ett berg långt borta gör vi det genom att beskriva hur vi måste gå tillväga för att ta oss till berget och vad vi kommer att uppleva om vi klättrar uppför det.
Detta gör också strävarens livsfilosofi pragmatisk.
* * *
En pragmatisk filosofi tillåter oss att bota ett ständigt återkommande missförstånd – som förvirrar strävaren mer än någon annan – nämligen separationen av tanke och handling till två olika världar som vi kallar den psykiska och den fysiska.
För de flesta människor innebär denna uppdelning inte särskilt mycket. Den finns där i bakgrunden och vi talar om psykiska saker på ett sätt och om fysiska på ett annat. Gemene man verkar idag anse att fysiska saker är mer verkliga och att psykiska fenomen på något sätt overkliga. Sedan är de nöjda med att kalla deras samverkan ett mysterium som inte ens vetenskapen kan förklara.
Men strävaren lever experimentellt och vill veta vilka fysiska handlingar som orsakar vilka psykiska reaktioner och vice versa. Hur skulle hon annars kunna omforma världen i sin egen avbild!
För strävaren är en tvådelad världsbild omöjlig. Hon har rest till den psykiska världen i norr för sina insikter och till den fysiska världen i söder för sina resurser och har sett hur båda platserna har påverkat varandra.
Därför är en pragmatisk filosofi den enda möjligheten. När vi slutar kategorisera och börjar tala om praktisk påverkan ser vi att det inte behöver finnas någon skiljelinje mellan fysiskt och psykiskt, att de kan ses som två delar av ett spektrum som sträcker sig genom ett sammanhängande universum av olika slags varelser, ting och händelser.
När strävaren ser sig omkring i livssituationen med denna attityd tillåts hon att bemöta alla upplevelser som neutrala: tankarna leder oss till tingen och tingen till tankarna – ja, allt hänger ihop!
Vi kan till och med tillåta strävaren att tona ner allt snack om det fysiska och det psykiska till förmån för de mer pragmatiska termerna det verkliga och det möjliga. Det kanske är lite obekvämt till en början, men blir snart praktiskt.
Det verkliga är det som är, alltså det som påverkar oss. Ju starkare påverkan, desto mer verkligt; och ju längre något har funnits till – ju mer förflutet det har – desto verkligare tenderar det att vara. I livssituationen märker vi verkligheten genom att det tar emot när vi försöker göra något.
Ju mer insikt vi har, desto fler möjligheter ser vi i situationen – saker som inte är, men som skulle kunna bli – och ju mer resurser vi har, desto fler av dessa möjligheter kan vi förverkliga.
Det fysiska och det psykiska förminskas därmed till kategorier för olika sätt att förverkliga möjligheter. Vill jag flytta en sten (fysisk) måste jag lyfta upp den och kasta iväg den. Vill jag flytta tanken på en sten (psykisk) kan jag föreställa mig att jag lyfter upp den och kastar iväg den. Bortom det behöver inte den pragmatiske strävaren diskriminera mellan det mentala och det materiella.
* * *
Följden av att göra livssituationen till en praktiskt hanterbar helhet är att konsten och etiken nu befinner sig på samma plats (i samma värld) som vetenskapen, och att de tre representanterna för det vackra, det goda och det sanna nu måste göra upp sinsemellan om hur de ska interagera med varandra.
Resultatet lovar att bli underhållande: vetenskapen får en roll inom filmkritik; konsten får effekter på kvantfysik; etiken kommer kunna blanda sig i både konstnärliga och vetenskapliga experiment; och alla tre kommer att behöver lära sig om maktförhållanden, eftersom deras existens nu är politiskt sammankopplad.
Förstår ni vad detta innebär? Vilka glömda lekar som dyker upp från ett avlägset förflutet? Vi kan återigen tala om bättre och sämre! Ja, när det finns sanningar om det goda kommer värdeskalorna oundvikligen tillbaka. Och skönhet och fulhet kan inte längre bara vara i “betraktarens” öga utan blir lika mycket en fråga för neurovetenskaplig och moralisk analys.
Detta är vad strävaren i hemlighet har drömt om – vare sig hon vet det eller inte.
Nu behöver hon inte längre snubbla fram mellan norr och söder, öst och väst; nu kan hon ställa sig i mitten och sakta växa i alla riktningar. När dansken ropar “antingen/eller”, kan hon ropa tillbaka: “både ock!”
Konsekvenserna är svåra att förutsäga, men de lovar att vara rejäla. Först och främst kan vi dock välkomna generalisten tillbaka till världen. Nu när allt hänger samman kommer vi att behöva folk som har bred och allmän kunskap, och strävaren – som aldrig kunnat stanna på en och samma plats länge nog för att bli specialist – kan inte låta bli att bli lite tårögd när hon ser vart vägen leder:
“Det är verkligen möjligt att bli livskonstnär!” ropar hon, men ännu förstår inte folk vad detta betyder eller varför hon är så ruskigt glad över det.
Låt oss därför återkomma nästa vecka med en beskrivning av generalistens livsstil och se om vi kan skåda en kontur av den där lockande “livskonstnären”.